Någonstans så regnar det 

och någonstans är det sol 

Någonstans så lär sig ett barn 

sina allra första ord

Det sitter nog ett par på en bänk 

i Paris, de möts i en kyss 

men jag kan bara tänka på att 

du är borta men fanns här nyss 

 

Hur kan folk bara 

fortsätta vara som förr?

Är det ingen som märkt 

att allt är mörkt? 

Jag försöker packa ner 

sak på sak från ditt gamla rum 

men ingenting kan följa dig till 

Elysium 

 

Det är säkert nån som drömmer
om lycka i kvällen sista dans

Någonstans så tänds ett hopp och
någon säger - Jag ger det en chans 

Någonstans finns det en gräns

att slåss om, någonstans är det fred 

Jag har fullt upp med att begripa 

att du inte finns här mer 

 

Jag försöker skrika men rösten dör 

så många själar här men ingen hör 

Så bland dom som ännu går lyckliga 

sitter en stum och skriver på ett 

ännu brev med adress

Elysium 

Och jag kan känna saknadens 

puls i min hand, kan den nå 

den eviga vårens land 

Till er som dansar i de saligas
ängder där natten är ljum 

Jag vet jag kommer att 

möta er där en dag i 

Elysium 

 

Någonstans görs de tomma ark 

som ska fyllas med nåt nytt 

Någonstans vill en natt få ta farväl
innan dagen har grytt

Någonstans är det inte noga med
någonting och en gång var det jag 

men det var förr innan jag visste 

hur kort en lång tid var 

 

Jag och barnen kör igenom allén ibland
där morfar föll i mormors famn

Min systers yngsta bär hans namn 

som ett eko genom tid och rum  

men finns det nån strand
att lyssna från i
Elysium? 

 

Alla som har lämnat finns kvar ändå 

så länge hjärtan som minns 

har slag att slå  

Ni som försvann både unga 

som gamla håll ut en stund
Jag har en del kvar innan vi möts i 

Elysium