Jag borde varit

en sån som kan sätta vikt i orden
Jag borde varit

den bästa man som går på jorden
Jag borde förklarat

varför jag fumlar och är feg
men allt jag kan spara

är några rader som jag skrev

 

Jag är inte mycket för krus

och små detaljer
Jag är för skog och de blåa bergen
och för dom som släpper sargen
Dom som säger att det går
För ljuset och för färgen

av en höst som är för lat
Jag är inte mycket för krus

och små detaljer
och blodet i mig ropar
Ge dig av
 

Jag borde klarat

att ge dig allt du förtjänar
Jag borde anat

att det var mer än jag begrep
Jag borde svarat

när du ropade med sprucken röst
men allt jag har kvar

är små rader utan tröst

 

Ibland kan jag stanna

och drömma mig bort från stigen
som jag vore nån annan
nån som vågat ge oss tiden
Ibland kan jag vandra förbi

där vi stirrade mot rymden
och jag kunde andas

utan att benen anar tyngden