Det är mörkt nu
minns du palatsen i guld
De sken ikapp med vår

storhets glans
De är bara stoft och aska nu
men vi hade våran stund
Det fanns inget vackrare 

än vårt imperium av guld

Jag fick rysningar av tomheten
Vad andas jag för
Du kan inte bara sluta dansa 

fast det är tystnaden vi hör
Jag klär så bra i ensamhet
så varför klamrar du dig fast
Är det för att tvinga lockropen 

från dimman att ta rast

Nånstans mellan

Himlen och Hofors
Vi håller fanan högt
Civilisationer som vår

blir bara ett eko
och jag fastnar nånstans

mellan svindel och blodtörst
men jag blir aldrig trött
Det ska synas att vi fanns
Vi är ekot av de dagar

som försvann

Vi som blev ett eko

lät nån yngre kliva fram

Det är glömt nu
men jag hade drömmar

och jag brann
Jag kunde bli nånting stort
men jag kanske nöjer mig så här
Så länge mina tankar hörs
ska jag skriva ner dem
Så länge hammaren bankar,

största egot vinner