Nog är vi vilse nu och inte klädda för regn

vårt sista bröd är slut

Du har hört att i skogen här

försvann trehundra män

ingen av dem hittade ut

Du ska aldrig vara rädd för nån legend

Det finns inga spöken i vindens sus

Himlen är papper och stjärnor bara stänk

från när de målade månen ljus

 

Men allting jag klarar bära

om du klarar stå

jag lovar vi är nära 

även om stegen nu är små

Låt min röst bli din lanterna

och när vinden blir en nål

på oss barfotasjälar 

ska vi fortsätta ändå

 

Meter för meter 

det finns en eld i mitt blod

så du alltid ska vara varm

du har sett hur kometer 

passerar våran jord 

som en del av ett tusenårigt varv

Du ska aldrig vara rädd för framtiden

Du ska leva när din kropp är död

Från leden bakom

och bland leden framför dig

Alla kommer från samma frö